Linda Grane

Efter dagens sång kan jag sitta på flyget och lyssna och förbättra ljudet och beatet så min singel kan bli ännu lite vassare innan den släpps ut i det fria. Det finns inget bättre sätt att döda tid än att göra och "mastra" (många slangord nu märker jag, ooops) musik! Jag har en liten liten plutt-keyboard som jag slänger fram över datorns tangentbord så fort A somnat på våra flygresor. Brukar få många blickar på mig men det stör inte alls min produktionsförmåga. Jag går som in i trans och glömmer både tid och rum när jag gör musik. 

Nu riktigt längtar jag efter att få så mycket kvalitetstid med min keyboard som denna oändliga flygtur till andra sidan världen innebär. Mig skrämmer man inte med långa flygresor! Bring it NZ!

Pust! Det är tur att allt är roligt! Mestadels iaf. Det är klart jag tycker vissa saker är mindre roliga att göra. Ibland måste man dock tvinga sig att göra saker man inte älskar för att komma framåt. Målet är ju att frigöra mig själv så att jag bara får göra roliga saker och låta andra sköta mitt "tråkiga". Det är en bit kvar tills dess men jag har min femåriga "exitplan" som jag jobbar hårt med att hålla. Små stora steg brukar jag kalla det. Min omgivning kan ibland tycka att vissa moment tycks ta evigheter, som t.ex. att få klart en låt. Jag är istället glad över minsta framsteg. Det har tagit mig 30år att komma hit jag är idag. Att våga satsa på alla mina drömmar, samtidigt. Kan knappt tro på att jag snart ska släppa min första singel och att jag samtidigt befinner mig precis där jag vill vara i mitt "vanliga" jobb med ett vd:erbjudande som knackar på dörren. Just nu går det så bra på mitt sätt, med mina små stora steg, att jag inte alls känner tvivel eller stress för att saker tar tid. Det är så viktigt att våga tro på sig själv. Det bevisas gång på gång. Ge aldrig upp! Det är du som bestämmer! 

1. Rör på dig! Även om det gör ont så är smärtan inte farlig. Det går bra att utmana kroppen lite men det ska inte "hugga till" av rörelserna. Jag var på jobbet när det hände och var tvungen att jobba vidare trots att jag hasade mig fram lätt framåtlutad. Det är jag glad över nu! Det sista man ska göra är att vila eller sitta/ligga. Det är bättre att försöka gå eller åtminstone stå, allt för att få igång blodcirkulationen. För mig gjorde förmodligen min första dag med ryggskott i rörelse stor skillnad i minskningen av smärtan. Ryggen blir bättre för var dag som går.

2. Gör dessa övningar från detta klipp: YouTube. Övningarna gör att du mår bättre på direkten. Speciellt vickningen av höfterna upp och ner i sidan. Grymt skönt!

3. Ta smärtstillande. Med smärtstillande så rör du automatiskt mer på dig och får dig att slappna av. Ryggen har låst sig som i en slags skyddande reaktion. Du måste tvinga kroppen att slappna av för att återfå rörligheten. Smärtstillande är ett bra knep att få kroppen att klara av att vara i rörelse utan att krampa ytterligare.

Jag hoppas att listan gör dig lika gott som den gjort mig. Jag är fortfarande inte 100 men är definitivt mycket bättre! Vilket är tur, för imorgon är det dags för mig att kliva upp på scenen igen och göra ytterligare en smyg-release av "Unbreakable". Den här gången är det 130 personer från träningsbranschen som ska få en liten vip-show. Det ska bli väldigt roligt! Håller tummarna för att ryggen håller!

Gonatt på er!

//Linda

Burpees (utan armhävning)

Boxjumps

Hopprep

Utfall med uppskjutshopp

Rygglyft

Plankan

Testa du med! Kör varje övning i "jobba 20s/vila 10s" x 8, byt sedan övning. Grymt svettigt och kul! Lycka till!

//Linda

//Linda

Som om det inte vore nog så beklagade jag mig för min frisör att jag känner mig så ful och blek just nu. Som svar fick jag höra att det är "höstfulheten" som slagit till. Jaha, tänkte jag, tack för den! Hon menar på att alla är fula i november. Huden måste anpassa sig till kyla, man blir blek i solens frånvaro och mössor åker på som ger både finnar i pannan och ful frisyr. Klassisk höstfulet drabbar helt enkelt hela Stockholm i november. Skönt att alla är lika "fula" men det gör definitivt inte att jag tycker bättre om november eller min bleka hy. Höstmys i all ära men sol eller snö är mer att föredra i min mening. Jag längtar tills jag får kasta av mössa och sätta mig på flyget och flyga bort till solen på andra sidan jordklotet. Ska bli fantastiskt!

Jag har levt av torr, tråkig kyckling alldeles för länge att det dödat min kärlek för mat och nästan gjort mig till vegetarian. 

Det är inte helt lätt att försöka bolla träning i daglig dos, laga mat som är näringsrik, nyttig och mättande, hantera jobbet i min roll som säljchef med allt ansvar det innefattar och samtidigt försöka läsa på avtal gällande min musik. Jag är så galet slut i huvudet, och även om jag är trött på torftig mat så har jag haft noll energi att ta tag i matlagningen. Det har inte fått plats i agendan. 

Idag tog jag dock steget och struntade i att jobba kvälls-skiftet, dvs gick hem efter passet på gymmet. Hurra för det! Så nice! Jag behövde verkligen detta! Ibland är det så skönt att bara säga nej och stopp. Hitta tillbaka till energin i kroppen. 

Allt går som tåget just nu och jag tror av hela mitt hjärta att det beror på att jag är så fokuserad på det jag gör. Jag har extremt tydliga mål. De har aldrig varit så glasklara som nu. Jag vet precis vad jag vill uppnå. 

Jag tror också att det beror på att jag har en tydlig handlingsplan uppdelad i olika steg. Jag kan ta ett steg i taget och glädjas varje gång.

En annan anledning är att jag tycker det jag gör är fantastiskt roligt. Det är nog det viktigaste momentet som driver mig.

Sist men inte minst så tänker jag positivt. Jag tror på mig själv och vågar lägga ribban högt. Jag vågar utmana mig själv för att jag är 100% medveten om att jag kan om jag vill. Det är upp till mig. 

Hur min positivitet och mitt fokus kan lyfta upp mig ur negativitet speglades så tydligt idag. 

Idag hade jag en riktigt trög morgon. Har sovit lite de senaste fyra nätterna, drömt om jobb, legat vaken och skruvat på mina projekt för att förbättra olika moment och t.o.m klättrat runt i sängen i sömnen för att "hitta tejp till fakturor" (ja, jag pratar och är minst sagt aktiv när jag sover enligt min sambo). Energin fanns helt enkelt inte där i imorse. 

Sen hade jag de där samtalen att ringa, de jobbiga samtalen man helst skjuter upp framför sig. Mina "have to's". Allt kändes bara galet jobbigt! Men tillslut lyckades jag samla kraft och ta mig igenom motståndet. Jag bröt ner situationen till antalet samtal att slutföra och tiden jag hade på mig. Det blev en tävling mot klockan. Vips så flög tiden förbi och det jobbiga hans inte ens med att tänkas på. Helt otroligt! Ibland är man så lättlurad. Efter det var det som om det slog en våg av energi över mig och jag var tillbaka på banan igen. Frestelsen att hoppa över löpningen på bandet försvann och istället blev jag så taggad att jag pushade mig själv till att öka hastigheten till min ideala hastighet (som jag kämpar så hårt för att orka hålla i 30min) under mina sista 10minuter. Jag bara flög fram! Starkare än någonsin! Helt underbart! 

Å vad vill jag säga med det här? Jo, att går! Att man aldrig ska underskatta sig själv. Att även om man känner sig helt färdig, så behöver man bara en sån liten knuff i rätt riktning för att komma på banan igen. Ge dig själv chansen! Bryt din negativet med någonting som får dig positiv igen. Någonting som får det att bli genomförbart. Synliggör det möjliga. Det är då man verkligen lyckas! 

Blev långt det här. Men jag behövde få det sagt. Gonatt på er!

Jag är mitt i att välja design på de olika hemsidorna och det är minsann ett väldigt svårt men ett otroligt rolig "problem". Jag börjar dock närma mig ett beslut och det känns skönt. Är nästan övertaggad över att få förverkliga detta. Allt är bara så himla kul just nu. Projekten rullar på och börjar ta form. Det får energin och kreativiteten att sprudla i mig. Love it!

Min milstolpe är att jag för första gången struntade i alla andra och istället gjorde något helt för min egen skull i lördags: jag uppträdde inför publik med min egna låt. En låt som är helt skriven av mig.

Tanken med uppträdandet i samband med min 30-årsfest väcktes i somras och tillslut bestämde jag mig för vilken "låt-idé" som skulle få gå hela vägen. Sen fanns det ingen återvändo. Jag hade bestämt mig att köra, hur dåligt "mastrad" låten än blev. Det blev ett viktigt steg för mig i vägen mot att våga dela med mig av min musik. Att släppa på prestationsångesten. Att inte allt måste vara perfekt.

Träning föder även viljan att äta hälsosamt för min del. Man hamnar därav i en positiv cykel. Väldigt praktiskt!

Imorgon står spinning på schemat och väskan är laddad med min största vattenflaska för att hålla både sötsug och huvudvärk borta. Jag är övertygad om att energin kommer smygande bara man tillåter sig att tänka positivt, är lite förlåtande mot sig själv och inser att 2 dagar av årets 365 inte är så farligt. Gonatt på er!