Livet på gymmet

Det känns nästan som om jag bor på gymmet nu för tiden. Har klienter både innan och efter mina ordinare arbetstider och t.o.m medlemmarna har börjat konstatera att jag ALLTID är här. Helt ok, för jag har fått fantastiska relationer med så många av medlemmarna och det är en fröjd att gå till jobbet. Idag var det dock en knasig söndag; Linda Grane börjar gråta i receptionen! Varför? Jo för att en av våra underbara medlemmar delade med sig av en så otroligt sorglig och rörande historia: när hon fick beskedet att hennes man var döende i cancer. Det var gripande att höra om hennes känslor och hur de tillsammans hanterade situationen och slutligen hans bortgång. Somliga människor är så otroligt starka. Som tur är har vi så många underbara medlemmar som var helt förstående med varför jag utbröt i tårar så de tyckte inte alls att det var konstigt. Det var dock en ny stackars kund som kom in och ville bli medlem men hon blev inte ivägskrämd utan snarare inspirerad av den vi gemenskap vi har här på gymmet. Efter en liten kram av Hanna Todd (vår BodyVive instruktör) kändes allt bättre. Det blir lite knasigt ibland. Jag har väl kanske lite väl lätt för att leva mig in i andras situationer. Skyller på att det är söndag och att jag är trött från gårdagskvällen.

Kommentera inlägget här: