Linda Grane

Det blev nästan en mil på bandet ikväll. Efter 8 pigga km var jag tvungen att akut avsluta för att mina byxor ofrivilligt inte skulle bli blöta. Naturen kallade helt enkelt. Lite surt men det känns ändå bra. Jag gör framsteg!

Träningen för marathon i Juni har börjat ordentligt. Är redan inne på vecka två och idag är det dags att köra milen på löpbandet. Är inte supertaggad men ändå mentalt inställd på att det kommer kännas lite motigt.

Jag är mer laddad inför söndagens långpass, 16 glada km runt Sthlm. Tänkte testa att köra ett av de två mara-varven runt vår vackra stad. Det är markerat i rött på bilden nedan. Innan dess har jag som sagt dagens pass plus ytterligare två intervallpass att avverka.

Nu är det igång, som sagt! Maran here I come!

Eftersom det är -15 grader ute gav jag mig på att springa på löpbandet idag. Det gick verkligen dåligt! Hade riktigt svårt med att hitta tempot och tålamodet att orka stå kvar i mer än 5km. Blev fruktansvärt uttråkad!

Trist! Längtar tills det blir en aning varmare så man kan ge sig ut igen och slippa springa inomhus.

För att få lite pepp och tillfälle att köra slut på energin ordentligt har jag bokat in mig och Andreas på Jaime Palous Spinning Activio imorgon. Det ser jag verkligen fram emot!

Snö, broddar, kyla, knaster. Har precis kommit hem ifrån min första runda i snö och -5 grader. Det gick hur bra som helst! Broddarna gav bra fäste och mina kläder var alldeles lagom varma. Jag är så glad över att jag tog mig ut i det vackra vinterlandskapet!

Mina kläder denna runda: Ett par vadderade löptights ifrån SOC, en långärmad underställströja ifrån Nike, en långärmad tröja i funktionsmaterial ifrån Nike och en varmare löparjacka ifrån H&M (som jag skrivit om i ett tidigare inlägg).

Idag har jag sprungit 8 starka kilometrar på pigga ben som ville springa snabbare än vad som var bra för dem. Sjukt skönt!

Jag behövde verkligen den här rundan för att skaka bort stress och nervositet inför imorgon då jag håller min första föreläsning som jag någonsin hållit under mitt egna namn som näringsfysiolog.
Det känns stort. Det är stort! Framförallt så är det väldigt roligt!

Ska ge mig på att testa hur det går att springa på löpbandet, om jag får ont eller ej. Tänker värma upp ordentligt och ta det lugnt. Håll tummarna nu!

Nu har jag inte sprungit sen i onsdags, nästan en vecka! Detta beror på att jag fick känningar i skenbenet för några rundor sedan och jag vill såklart inte att det ska bli värre utan snarare försvinna.

Även om jag helt ärligt inte känner en längtan efter att få springa så är vilan inte något jag njuter av. Jag känner snarare en stress.

Jag försöker dock vara positiv och litar på att vilan och lite lugnare träning ska göra sitt. Snart är jag i fas igen!

Efter mina springturer ser jag till att stretcha ordentligt. Speciellt vaderna och baksida lår.
Något jag verkligen tycker om är att avsluta med solhälsningen. Det känns bra både för kropp och själ.

Idag tyckte jag löpningen var tung så det kändes extra värt att ge kroppen några minuterna att bara få sträcka ut och andas.

Idag var det inte den bästa löpdagen för min del, även om dagen i sig var strålande vacker och perfekt för löpning. Vid min cirkelklass under lunchen slog det mig att jag saknar min styrketräning.

Den känslan blev en liten energi-tjuv inför min löpning. För att ta bort måste-känslan inför springturen bestämde jag mig för att bara ta det som det kommer, inte sätta krav på tid utan istället köra teknik på feel-food känsla.

Det gick bra! Hade en skön runda på 5.5km i mina backar och passade på att njuta av naturen halvvägs.

Ibland är det så skönt att bara få släppa press och mål och istället bara vara.

Alla som såg "born to run" Christopher i skavlan för en tid sedan har förmodligen koll på hans tips om att göra 100 höga knän varje dag. Jag tänkte börja med detta f.o.m. idag för att se om det så småningom gör skillnad på mitt löpsteget.

Det borde det göra, eftersom man jobbar med samma muskler som vid löpning och för att "knälyftet" är viktigt om man vill få ett lätt och graciöst steg.

Blir intressant! Testa du med!

Nu börjar jag känna mig som en riktig löpare! Jag har krigat mig igenom en mil i riktigt uselt väder. Det bästa var att det inte alls var så tokigt när man väl kom igång.

Bytte om och gick till dörren men stoppades av regn och blåst. Jag vände på klacken och tänkte att jag får springa på löpbandet istället. Så slog det mig att löpningen inte blir registrerad på "RunKeeper" om jag springer inomhus (såklart) så då hade jag inget annat val än annat ge mig ut i rusket. Klockrent!

Tack RunKeeper! Utan appen hade jag förmodligen hoppats på finare väder en annan dag och skippat träningen idag.

Äntligen en skön och stark runda med sol och härligt krispigt höstväder. En skön känsla! Gav mig ut med målet att springa det första passet enligt mitt "3.30 program" från marathon.se (en liten testrunda innan det drar igång den 4:e december) och det gick riktig bra trots att min bana är sprängfull med backar.

Instruktionen var att springa i lugnt "prat-tempo" i 8km på 42-43min. Jag sprang på 44min och det är jag väldigt nöjd med pga alla backar.

Kan inte förstå den enorma skillnaden mot igår när det var en kamp att ens komma runt 5km. Tror helt bestämt att det hade med mitt dåliga matintag att göra. Inga mer mat-chocker för min del, jag fokuserar på min löpning istället!

Hur skönt vore det inte att dra iväg till varmare breddgrader som fåglarna gör?

Det tar emot varje gång jag ska ge mig ut och springa i regn och rusk. Igår gick det dessutom inge bra eftersom jag mådde illa efter all keso. Inge vidare! Idag har jag laddat med yoghurt och frukt till min grillade kyckling.

Är för övrigt lite nervös för nu är det bara en månad kvar tills att mitt "maran på 3.30" program startar, det som man kan köpa när man anmäler sig till loppet. Ligger hyfsat i fas med hur man ska ligga rent tidsmässigt men just nu lider jag fortfarande av värk i vaderna. Jag hoppas att det minskar för idag är det dags att trotsa vädret och ge sig ut igen på 8km-rundan.

Det är bara att kriga på!

Det är inte varje morgon man får en fullständig chock pga att det är en kamp att försöka gå ut ur sovrummet. Jag har världens träningsvärk! Vaderna sa ifrån på en gång och jag kan konstatera att jag har haft en vackrare gångstil i mina dagar. Helt sjukt men ändå härligt. Det är som ett litet kvitto på gårdagens framsteg i löpningen.

Kommer precis hem ifrån en fantastisk löprunda. Min vän Klara drog med mig ut på ett 50min och 8km långt teknikpass som var revolutionerande för mitt löpsteg. Jag lyckades äntligen få upp mitt löpsteg på tå, istället för att sätta ned hälen, även kallat "posing". Grymt härligt!

Det var en helt annan känsla att koppla på vaderna och lyfta knäna högre men det kändes så mycket bättre och jag upplevelse att mitt steg blev mer graciöst.

Självklart gjorde mitt nya steg att löpningen blev mycket jobbigare, speciellt för mina vader, men när jag väl hittade steget var det svårt att sluta. Det kändes helt enkelt mer "rätt".

Känner mig så lycklig över att ha gjort ett sånt framsteg. Allt tack vare Klara. Jag tittade på hennes steg och försökte härma det tills att kroppen förstod vad det var frågan om. Det hjälpte massor att tänka att jag var en Barbie-häst med ett fint dressyrsteg. Låter kanske galet men så kändes det iaf, och det fungerade.

Jag rekommenderar verkligen att man som nybörjare kör ett ordentligt teknikpass då och då. Det gynnas man verkligen av! Klara gav mig olika fokus i omgångar t.ex. 100m höga knän, 100m vanligt, 100m långa steg, 100m vanligt etc. Till en början var fokus dock såklart att bara hitta själva steget på tå.

På bilden nedan ser ni Klaras steg när hon är på väg att landa på tårna med rak och fin hållning. Ett skonsammare steg för knäna och ett nättare steg med mer driv som gör det enklare att ta ut steget och samtidigt lägga kraft bakom det i t.ex. tempoökningar. Testa du med!

Jag är fortfarande löjligt "hög" av denna löptur. Vilken härlig känsla!

Nu ska jag kasta mig in i duschen och ge mig iväg på födelsedagsfirande. Trevlig lördag!

Äntligen har jag sprungit! Det var en härlig känsla!

Utgick ifrån jobbet och tog ett lugnt 5km varv vid vattnet. Det är galet jobbiga backar i just den sträckan jag valde men det kunde inte hjälpas. Ville inte åka hem och springa, då förlorar man genast "en halvtimme ljus".

Lyssnade verkligen på kroppen under mitt varv, eftersom jag inte sprungit på länge, men jag kände mig förvånansvärt stark. Jag kanske inte har tappat det helt ändå? Har absolut presterat bättre men det spelar ingen roll, är bara så nöjd att jag kom iväg.

Ser redan fram emot nästa tur i spåret!

(bilderna nedan är härligt springfartssuddiga)

Hade tänkt ge mig ut på en löprunda tidigare idag men vädret fick mig ärligt talat på annat humör. Så typiskt! Istället får det bli träning inomhus. Tur att det iaf finns alternativ. Löpbandet, here I come!