Linda Grane

Lycka, svett, mjölksyra och kämparglädje. Kvällens Cykel Activio klass var precis vad jag behövde. Oj va kul det kan vara att träna!

Inser att det var alldeles för länge sedan jag satt på en cykel. Det måste jag absolut göra till en vana igen!

Ett ord: inspirerad!
Beyoncé levererade åter igen en fulländad konsert med sång, dans, kärlek och känsla. Hon berör och förför. Jag stod längst fram vid en av scenerna under gårdagens konsert och bara njöt, dansade, sjöng och kände mig sådär löjligt lycklig som man bara kan göra när en artist man har lyssnat på sen debuten 1998 spelar alla ens favoritlåtar.

Känslan under och efter konserten var stark. Beyoncé förmedlar tydligt att man ska våga följa sina drömmar, kämpa för det man tror på, vara stolt över sin kvinnlighet, glädjas över kärlekens kraft och leva i nuet, både genom låttexter men även genom små videoklipp som visades mellan låtarna. Hon gör det omöjligt att inte känna sig som en oövervinnelig superwoman när man vandrar hemåt ensam i regnet, överlycklig och dyblöt på samma gång.

Jag tackar Beyoncé för ännu en fantastisk upplevelse! Hon är verkligen en sann inspirationskälla!

Ibland är det så svårt att slita blicken ifrån den stora bilden att vi glömmer bort att se till de små bitarna som faktiskt bygger upp till det stora. Vad pratar jag om? Jo, de superviktiga delmålen.

Det är väldigt mycket jobbigare att sikta mot ett stort mål än ett litet delmål. Ett delmål är lätt att visualisera, lättare att nå men gör framförallt resan mot det stora målet så mycket roligare.

Om man har ett mål men känner att man ständigt tappar motivationen för att nå hela vägen gäller det att tänka om. Ingenting är omöjligt men utan motivation är det väldigt svårt. Tänk igenom varför du vill uppnå ditt mål. Är du beredd på att göra de förändringar som krävs för att komma dit?

När du vet vad du vill och är redo att satsa är det dags att bryta ner ditt mål i små delmål. Se det du faktiskt gjort, hur långt du har kommit och utvecklingen du gått igenom. Bryt sedan ett litet mönster i din vardag och sätt ett delmål som du anser vara realistiskt, hållbart och inte jobbigt. Det kan t.ex. vara att få in vardagsmotion 1 dag extra i veckan om målet är komma igång med träningen (t.ex. ta en morgonpromenad eller få hem ifrån jobbet), eller att äta nyttigt en hel dag om målet är att äta hälsosammare. Tänk "en dag" och sikta stenhårt på att fullfölja uppgiften denna "enda dag". Om man begränsar utmaningen blir den lättare att fullfölja. När detta sedan blivit rutin och busenkelt är det dags att lägga in någonting till. Bygg sten för sten för att få en stadig grund. "Rom byggdes inte på en dag" som det så fint heter.

En annan grej, jämför dig aldrig med någon annan! Alla är vi olika och våra resor mot ett hälsosamt liv eller resultat i träningen kan aldrig jämföras. Gläd dig istället åt att vi är unika och se det som en spännande resa att få ta reda på vad som är bäst för just din kropp och själ.

Jag har snöat in totalt på att äta sallad till lunch. Det får mig att känna mig mätt, pigg, "lätt" i magen och överöser mig med sommarkänslor.

För den som inte orkar förbereda lunch-salladen hemma så bjuder även Ica på ett bra koncept: plocksallad ifrån "Eden Salladsbar". Det finns massor av smarriga och fräscha ingredienser att välja mellan. Jag blev riktigt imponerad! Prova du med!

Idag tycker jag vi ska fokusera på det som får oss att må bra. Det som får oss att känna glädje i nuet. Det som får oss att uppskatta denna fredag. Inte det vi vill ha för att få oss att må bättre.

Jag är så himla glad att jag känner mig mycket friskare än igår. Det är mitt fokus idag!

Ligger hemma totalt deckad. Jag har lyckats få en förskylning utan dess like med feber. Jippi! I min bransch går det inte att vara sjuk. Det är en omöjlighet att "bara ta det lugnt" på jobbet eftersom jag varje dag instruerar klasser och står upp hela tiden utöver det. Så utan en vikarie kraschar allt. Det är otroligt tur att jag har så fantastiskt trevliga och förstående medlemmar. Bästa!

Nu ligger jag alltså här framför TVn och blir hungrig av att titta på "Sveriges Mästerkock" istället för att ligga på en matta på gymmet och bli svettig. Föredrar nog det senare alternativet trots att jag gillar programmet.

För alla er som är friska där ute vill jag tipsa om Nikes utförsäljning som pågår ett stenkast ifrån mitt hus. Skynda att fynda!

Jag vill hylla ägget. Det finns nog ingenting som räddar min dag så bra som ett litet ägg. Ett perfekt mellanmål som jag tar två gånger om dagen. Gärna på knäckemacka med lite kaviar men även utan tillbehör precis som det är. Jag kokar de på kvällen och bär med dem under dagen i handväskan. De klarar sig utanför kylen en hel dag. Det perfekta mellanmålet helt enkelt!

I helgen sprang jag lite spontant Göteborgsvarvet. Lite galet men ett bra beslut. Jag har nog aldrig gjort något mer utmanade. Jag var nervös innan och gick ut alldeles för hårt i början. I 27grader (i skuggan, jag sprang i solen) krigade jag de första 5km för att vara helt färdig efter 7km, få kramp i vänstra skinkan efter 7.5km och gå varvat med lätt jogg resten av de 13.5km in i mål.

Jag var arg och irriterad över att jag gett mig in på äventyret redan efter 2km. Att springa i hettande värme är i min mening overkligt jobbigt. När jag insåg att jag hade ont och var nära att bryta kände jag en känsla av misslyckande. Stoltheten ville bryta och försvinna in i en taxi hem. Jag, Linda Grane, går inte i en springtävling, då springer man! Men jag tvingade mig själv att gå och ta mig i mål ändå. O det var inte farligt att gå. Att inte springa i mål på 1,40h. Folk hejade istället på mig ännu mer, visade ännu mer stöd och glädje när jag kom stapplandes.
Sen, efter 17km uppe vid avenyn, kom plötsligt hagelstormen som under sina 2 minuter fick mig på riktig bra humör. Jag insåg ironin i att gå/jogga i värmebölja för att sedan plötsligt befinna sig döblöt mitt i en regnskur och i princip få grus (3cm stora hagelkorn) kastat över sig. Just den sjuka upplevelsen fick mig att glatt klafsa vidare i vattenpölarna, lycklig över att solen avvikit men inte den peppande folkmassan. Målet var bara att ta sig över mål-linjen, trots rump-kramp.
Känslan av att få en medalj var otrolig! Oj vad jag tyckte att jag förtjänade den!

Det jag är mest nöjd över är att jag lyckades förmå mig att gå när det inte gick att springa längre. Sen att jag fortfarande har sjukt ont i musklerna i sätet och inte kan träna på några dagar spelar ingen roll. Det var så otroligt utvecklande och utmanande för mitt vinnar-ego. Vi ses nästa år Göteborg!

På bilderna nedan ser ni entrén, mina vänner som också sprang, min startgrupp och mig med min medalj.

Idag har jag tagit allting med ro. Haft en lugn morgon innan jobbet med frukosten som sällskap, gett mig av hemifrån i god tid och tränat efter jobbet utan press och stress. Underbart!

Utmaningen är tuff med sina 60reps men idag gav jag mig själv lite extra vila mellan varven. Jag la dessutom om min plan att jogga hem efter träningen till en rask promenad, för att avdramatisera känslan av "shit va jobbigt". Det resulterade i att jag faktiskt joggade hem iaf. Utan stress och utan press, ingen tidtagning eller krav på tempo. Grymt härligt att bara få släppa allt sånt en stund!

Ibland blir jag så trött på alla dessa speglar. Inte nog med att själva grundprincipen är "att man ska se om man ser bra ut", de är dessutom olika allihop. Så vad är det då för vits med dem om de ändå inte avspeglar verkligheten?

På gymmet känner jag mig som världens bitigaste, i omklädningsrummet som världens tunnaste och hos h&m lite blandat beroende på hur mycket jag böjer på benen eftersom spegeln där är böjd. Jag har därför valt att aktivt välja mina speglar. Huvudsaken är ju att jag trivs med hur jag uppfattar att jag ser ut. Känslan av "sjukt nöjd" jag utstrålar av en "bra" spegel gör i sin tur att det inte spelar någon roll hur jag egentligen ser ut. Det är ju utstrålningen som gör en människa vacker! Senast jag handlade hall-spegel tittade jag därav på flera utav samma sorts spegel för att på så vis "välja spegelbild". Det kändes rätt att välja en spegel som faktiskt är på min sida och inte får mig att bli missnöjd sekunden innan jag möter omvärlden.

Om du inte tänkt på detta tidigare så gör det nästa gång du känner dig nere av något så dumt som en spegel! Livet är för kort för att bli deppig av sin spegelbild, det är utstrålningen som visar vem du är!

Igår kväll njöt jag av en kvällspromenaden i solnedgången som så många andra stockholmare som längtat efter värmen. Det är en fantastisk känsla att se vår vackra huvudstad vakna till liv. Äntligen!

Jag har varit lite frånvarande några dagar och man kanske kan tro att jag har varit lika frånvarande ifrån utmaningen, men icke! Vecka två är avverkad och vecka tre inledd.

Början av vecka två var väldigt tuff och blev ännu tuffare pga brist på sömn pga tågresor, sjukhushäng, oväntat besök av vänner på helgen och full aktivitet dag som natt. Konstigt nog ökade min tid från 7min till 8min under veckan för att sedan drastiskt dala ner till 5.23 som bäst. Otroligt bra! Tror det beror på en lite mer utvilad kropp, en aktiverad tävlingsinstinkt som påföljd av att Andreas och Kalmar deltog och att jag värmde upp ordentligt med en springtur (sägs ju sakta ner bildningen av mjölksyra). Kul var det iaf!

Idag körde jag alltså första passet av vecka tre, dvs 60 reps av alla övningar. Ökningen med 20 repetitionerna kändes mer än vad jag väntat. Jag landade på en tid på 11.08 och känner mig mindre nöjd. Det kändes i benen efter min femtiofemte burpee om vi säger så. Förhoppningsvis lyckas jag förvåna mig själv med att prestera över förväntan i slutet av den här veckan också. Vi kan ju iaf hålla tummarna och hoppas! Heja kroppen!