En galen löptur!
Idag har jag sprungit en minst sagt märklig runda runt Djurgåren. Den började i vackert väder vid 3-snåret i 8 minusgrader och krispig luft. I lurarna hade jag Spotify och Runkeeper som sällskap. När jag sprungit ca 4km dör först min telefon, efter att jag fått för mig att ta ett foto på den otroligt vackra miljön. Sen gick allt bara utför. Min musik och min Runkeeper lämnade mig ensam på mitt första långpass över 1mil (blev ca 13-15km). Redan där kände jag mig ganska opeppad att springa vidare.
Efter ytterligare en stund inser jag att jag inte har någon aning om vart jag är och att det börjar bli påtagligt mörkt. När sedan plötsligt Skansen dyker upp framför mig inser jag att jag sprungit en ganska bra bit och att jag har en ganska lång bit tillbaks till gärdet (Andreas kontor).
Som en liten extra morot bryter då världens snö-oväder ut med stora snöflingor som fullkomligt "blaffar" mig i ansiktet. Helt galet! Det var nästan komiskt hur vädret kunde göra ett sånt omslag. Jag lyckas dock kriga mig tillbaka hela vägen genom snökaoset i blindo.
Jag har nog aldrig känt mig så stark på en löprunda någonsin. Steget satt, tempot kändes bra, jag frös inte och var inte särskilt trött i benen när jag väl var hemma. Trots världens sämsta väder så gick det. Tänk va skönt det kommer att kännas att ge sig ut på en runda i vår! Längtar!
