Våga och vinn!

En milstolpe i mitt liv har passerats. Jag är numera 30 och ansedd vara en vuxen kvinna. Fantastiskt! Jag älskar att vara 30! Jag älskar att vara en självsäker, självständig, vuxen kvinna. Det är sannerligen någonting befriande. Men det är inte min milstolpe. 
Min milstolpe är att jag för första gången struntade i alla andra och istället gjorde något helt för min egen skull i lördags: jag uppträdde inför publik med min egna låt. En låt som är helt skriven av mig.
Tanken med uppträdandet i samband med min 30-årsfest väcktes i somras och tillslut bestämde jag mig för vilken "låt-idé" som skulle få gå hela vägen. Sen fanns det ingen återvändo. Jag hade bestämt mig att köra, hur dåligt "mastrad" låten än blev. Det blev ett viktigt steg för mig i vägen mot att våga dela med mig av min musik. Att släppa på prestationsångesten. Att inte allt måste vara perfekt.
Det var en trygg tillställning med massor av vänner som säkert hade hyllat mig även om jag sjungit "bä bä vita lamm". Men det kändes trots allt äkta. Och jag kan ärligt säga att jag är nöjd med min prestation. Låten blev klar en vecka innan uppträdandet. Texten satt inte och jag tragglade med den minuten innan jag klev ut framför min publik. Jag var otroligt nervös, helt obeskrivligt skakig, men det till trots så höll rösten över förväntan bra. Jag kickade loss med en Beyoncélåt som jag kan utan o innan. Sen var det dags. Min låt stod på tur. Det gick bra. Jag sjöng samma textrad tre gånger fast på olika ställen. Ingen verkade fatta någonting. Jag kunde andas ut och bara ha kul. Åh det kändes helt underbart! 
Nu är plåstret avrivet. Fort gick det och inget ont gjorde det mig. Bävan inför det var som bortblåst! Fantastiskt! Nu har jag fått blodad tand. Nu vill jag ha mer! 
Nästa mål är en konsert. Planen är i sommar men landar säkert i augusti. Det ska bli en fantastisk resa att få jobba med mitt material. Åh jag är så obeskrivligt lycklig över att jag tog mig över mål-linjen. Att jag gjorde det! 
I dagarna tre efter i lördags har jag varit helt slut och somnat direkt efter jobbet. Lördagen var visst lite av en urladdning. Ikväll vågade jag mig på mitt första träningspass. Det gick bra. Energin är tillbaka. Kroppen känns laddad. Jag är helt enkelt redo för min resa. 
Nu ser jag bara möjligheter, varenda dag har verkligen någonting att erbjuda och är ett steg mot mitt mål. Varenda liten kvart räknas och jag ser fram emot varje enskild minut. Å det borde du också. Våga jaga dina drömmar! Ingenting är omöjligt så ta vara på varje chans, varje dag, varje minut på vägen mot dina drömmars mål. Det är och kommer alltid att vara värt det.
Kommentera inlägget här: