Spegel, spegel...

Ibland blir jag så trött på alla dessa speglar. Inte nog med att själva grundprincipen är "att man ska se om man ser bra ut", de är dessutom olika allihop. Så vad är det då för vits med dem om de ändå inte avspeglar verkligheten?

På gymmet känner jag mig som världens bitigaste, i omklädningsrummet som världens tunnaste och hos h&m lite blandat beroende på hur mycket jag böjer på benen eftersom spegeln där är böjd. Jag har därför valt att aktivt välja mina speglar. Huvudsaken är ju att jag trivs med hur jag uppfattar att jag ser ut. Känslan av "sjukt nöjd" jag utstrålar av en "bra" spegel gör i sin tur att det inte spelar någon roll hur jag egentligen ser ut. Det är ju utstrålningen som gör en människa vacker! Senast jag handlade hall-spegel tittade jag därav på flera utav samma sorts spegel för att på så vis "välja spegelbild". Det kändes rätt att välja en spegel som faktiskt är på min sida och inte får mig att bli missnöjd sekunden innan jag möter omvärlden.

Om du inte tänkt på detta tidigare så gör det nästa gång du känner dig nere av något så dumt som en spegel! Livet är för kort för att bli deppig av sin spegelbild, det är utstrålningen som visar vem du är!

Kommentera inlägget här: