Too fast to frame it!
Tänk att det alltid är lika skönt när man har tränat. Så härligt, trots att jag precis led, pinades och slogs med tanken över varför jag gett mig in i detta. Själva utmaningen och så just denna sköna känsla efteråt, när man presterat något som man trodde var värre än det faktiskt var, gör lidandet så värt det.
Idag sprang jag min "korta" runda 30sek snabbare än min bästa tid. Sjukt nöjd! Jag hoppas att jag kan fortsätta få stora förändringar såhär i början. Jag vet att det är lätt att nå en "platå" så jag måste hela tiden hålla ett pass i veckan där jag utmanar och ligger och gnager på gränsen till outhärdligt. I början är det ju alltid lättare att få resultat, så är det ju nästan med allt.
Sprang förbi många härliga "möten". Några olika gäng som tränade utomhus på olika sätt bl.a. klättring och fys. Såg ut som rolig träning. Även många andra löpare som sprang på alla möjliga olika sätt. Det är kul att studera folk! Härligast av allt var nog att se en överviktig tjej trotsa sina kilon genom att jogga i ganska bra tempo. Underbart! Det kallar jag järn-vilja!
Hade gärna tagit kort på all rolig träning som jag sprang förbi men jag vägrade att stanna. En suddig bild kan jag iaf bjuda på. Idag var jag helt enkelt "too fast to frame it"!
