Mer död än levande..
Aj aj aj aj! Ge mig styrka! Idag var tårarna nära på att spruta. Idag har jag kört del 1 av Les Mills core utbildning: CX30. Fruktansvärt jobbig! Jag är inte ensam om att tycka det, hade instruktörskollegor som var nära att kräkas av utmattning vid min sida. Efter ett pass var det jobbigt, efter två pass gjorde det ont. När vi körde passet för femte gången var Linda Grane HELT slut i kroppen och skrek efter mat och vatten. Jag ville bara lägga mig ner och gråta på mattan men med en Fredrik Andersson i ryggen som bedömde varenda rörelse var det en omöjlighet.
Det är inte många stunder jag är så fysiskt utmattad att jag bara vill kasta in handduken och lägga mig ner och skrika. Tjurruset var nog senaste gången jag kan minnas, nu är känslan färsk igen. Det sjuka är att det ändå är så fantastiskt roligt att det är värt det. När övningarna väl sitter och kroppen blivit starkare kommer "den där" lyckokänslan ta över och förhoppningsvis smitta av sig på de jag kommer instruera passet för. Lite försiktigt undrar jag dock hur jag ska orka igenom en dag till och bibehålla perfekt teknik i min presentation så att jag faktiskt klarar utbildningen. Den som lever få se...